Mackan och jag

Tv program
One Tree Hill - Helt klart nummer ett!  Avsnitten är jättesega på att komma ut och jag blir helt galen!
Gossip Girl - Det slutar aldrig bli spännande, det händer saker hela tiden. Skvaller hit och rykten dit - just the way the girls like it.
Hemsökta hus  - Jag och älsklingen brukar ligga och kolla på det och vara livrädda haha, fast äsklingen är mycket räddare än mig han ska alltid ligga innerst när vi kollar på läskiga saker.  När programmet är slut vågar vi knappt röra på oss haha.

Filmer
Pulp fiction - Har aldrig riktigt vetat varför jag tycker om filmen så mycket, men den är riktigt grym!
Pearl Harbour - Jag älskar kärleksfilmer. Jag gråter floder när jag ser den.
Stand by me - En klassiker jag kan kolla på om och om igen!

Mat
McDonalds - First comes first! Tröttnar aldrig, alltid lika gott. Fast jag måste sluta äta det så mycket
Renskavsgryta - Min mamma gör den godaste!
Biffstroganoff - Mums! Helt underbart gott..

Dryck
Schweppes russchian - Kan dricka det hela dagen låång, dricker det till och med just nu
Coca cola - Var förut min nummer 1 men har nu trillat ner till andraplats.
Sprite - Är gott även fast den är avslagen

Skådespelare
Jim Carrey - Ace Ventura, Bruce Almighty, Yes Man, behöver jag säga mer?
Sophia Bush - Hon är en riktigt grym skådespelare, det finns ingen som är så vacker som hon när hon gråter
George Clooney - Han är 47 och fortfarande lika snygg! (Älskling jag tycker att du är tusen gånger finare så att du vet) Alla filmer han är med i är bra!

Här är George Clooney i nya filmen Burn after reading. Han får skägg att vara snyggt!  Visst håller ni med? ;)



Artister
Rihanna - Alla hennes låtar är grymma och man tröttnar aldrig på dom. Själv har jag Disturbia och Rehab som favoriter just nu!
Veronica Maggio - Svensk musik kan vara riktigt grym ibland! Veronica är en favorit, om ni inte hört hennes musik lyssna på låtarna Måndagsbarn, 17 år och Dumpa mig.
The Dream - Man blir beroende av hans sköna RnB låtar. Låten Nikki och I luv your girl är bäst!

Har ni kanske samma favoriter som jag? :)

Tänkte ta tid till att skriva om en sak som många personer väljer att tysta ner.

Att vara deprimerad, må dåligt, ha panikångest eller liknande, blir bara vanligare och vanligare bland unga. Jag kommer ihåg att en nära vän till mig sa "Jag trodde jag var ensam i hela världen om att känna som jag gjorde, tills kuratorn i min skola sa att 90% av alla elever i min skola kände likadant"  Min vän berättade för mig att det var som en bekräftelse att höra kuratorn säga så, att det hjäpte honom en bra bit på vägen. Om man mår dåligt tror jag att det är viktigt att veta att man inte är den enda som gör det. Jag har mått dåligt, min pojkvän har mått dåligt, några av mina närmaste vänner mår dåligt just nu och jag tror knappast att det är en slump att att det är så.

När jag mådde dåligt kunde jag ibland ställa mig frågan "Varför mår jag som jag gör?" utan att riktigt veta varför. Jag försökte tänka men kom bara på småsaker som gjorde mig ledsen, men det kunde ju knappast vara anledningen till varför jag var deprimerad? Jag kommer ihåg att min mamma ville att jag skulle prata med någon, för visst skulle det vara skönt att prata med någon som man inte träffar varje dag och som inte är en del av familjen. Men envis som jag var så tänkte jag att "Jag behöver inte prata med någon" Men jag hade riktigt fel där. Men jag var rädd för att prata med någon annan, vad skulle jag säga? Hur skulle jag berätta för någon annan varför jag mådde dåligt när jag inte ens visste det själv?

Jag gick motvilligt dit. Jag kan säga att jag fick riktigt bra kontakt med min psykolog efter ett tag. För jag visste att det spelar ingen roll om jag sitter tyst på varje möte för jag kommer inte här ifrån förrän jag mår bra. Efter några möten visste jag helt plötsigt dom största delarna varför jag mådde dåligt och det var en riktig befrielse. Jag kände att det här gick framåt och jag längtade tills jag skulle få träffa min psykolog nästa gång och berätta allt jag kände! Jag gick runt med en stor klump i magen och en ständig oro varje dag och varje gång jag kunde prata med henne så försvann den. Jag visste att jag kunde säga vad som helst till henne utan att hon skulle tycka att jag var konstig, jag visste att hon skulle förstå mig. Jag kommer ihåg en gång när hon sa till mig "Det kommer bli bra igen" och det fick mig att känna att det kommer verkligen att bli bra en dag, det kommer ta ett tag, men när den dagen kommer, kommer den vara den bästa dagen i mitt liv!

När jag hade haft kontakt med min psykolog i kanske 6 månader kom den värsta delen i mitt liv, jag får fortfarande idag en klump i halsen och rysningar när jag tänker på det, det är som om en mörk skugga kommer över mig och för några sekunder kan jag känna den obehagliga känslan som jag kände varje dag unden den tiden. Jag vill inte gå in på personliga saker som hände under den tiden. Jag kan faktist fortfarande idag undra varför det blev som det blev och varför allt hände. En skrämmande tanke jag brukar ha är hur skulle det ha gått om jag inte hade haft någon att prata med när allting var som värst?

Jag kommer ihåg en viktig sak som hände när jag pratade med min psykolog och mina föräldrar. Hon kollade in i mina ögon och frågade rätt ut "Vill inte du leva mer?" Jag blev stum för ett tag och riktigt chockad över det hon hade frågat, efter ett tag svarade jag "Jag vill inte dö, jag vill vakna upp och och må bra. Jag vill bara att allting ska vara bra."

Om jag skulle ställa samma fråga till alla som mår dåligt skulle dom nog svara samma sak. Det är enkelt att tänka att dö är enda vägen ut, det är ibland svårt att se det ljusa i livet. Jag är idag överdrivet rädd för döden, det var jag inte förut. Jag undrar ibland vad det var att fick mig att tänka alla dystra och mörka tankar. Jag är idag utskriven från BUP och jag kommer att vara tacksam varje dag för att jag fick den hjälpen som jag fick. Om man har chansen att få hjälp ska man ta den, för alla har inte den chansen. Jag har länge funderat på ett sätt att försöka nå ut till unga som har haft det som jag eller som går igenom sånt just nu. Jag börjar nu med bloggen men jag vill verkligen att alla ska förstå att det är vanligare att må dåligt än att må bra! Man ska inte skämmas för det man känner och det är värt att gå igenom all smärta för en dag kommer du klara av att stå på dina egna ben även fast du tidigare trott att aldrig skulle klara av det. Jag skämms inte idag att berätta att jag mått dåligt, jag pratar gärna om det för att andra ska se att nu att det går att vända.

Jag ligger idag ett år efter i skolan pga det som hände, men jag vet att jag behövde ett lungt år. Jag kan ibland tänka tillbaka på allt som hände, men jag har lovat mig själv att aldrig mer gräva ner mig i mörka känslor igen. Jag fick hjälp av min familj, vänner och psykologer - men mest hjälp fick jag av mig själv! Jag hade aldrig klarat det utan all hjälp utifrån men jag hade aldrig klarat det utan min egen hjälp heller.

I dagsläget mår jag jättebra och är tacksam för all hjälp som jag fick. Jag har förlorat många vänner under dom här senaste åren, men jag har en underbar pojkvän som även är min bästa vän. Han har fått mig att inse att jag duger som jag är och som berättar för mig hur vacker jag är varje dag. Jag har också kommit min mamma jätte nära, och det betyder mycket för både henne och mig. Jag känner att jag har kontroll på mitt liv och det ger mig en otrolig trygghet!

Om ni undrar något som ni inte vill skriva i kommentarerna, eller kanske vill prata, maila mig mer än gärna på [email protected] Jag lyssnar gärna om ni har något att berätta, och det ni har gått igenom kanske kan hjälpa mig att föra det här framåt! Jag kommer ta upp det här fler gånger på bloggen. Kram!

Nu har jag suttit ett tag och svarat på era frågor! Men jag tänkte låta frågestunden fortsätta för er som kanske fortfarande inte har frågat något. Så fortsätt att fråga på så svarar jag på dom frågorna senare idag eller imorgon när jag vaknar! Jag vill att ni ska få en klar bild av mig. Men här kommer svaren, några är vanliga, vissa är lite pinsamma och andra är ganska jobbiga.. here we go!

Berätta något om dig vi inte vet, någon dold talang eller nått kanske?
Jag rapar som en man haha! Och min största fobi är frukt skrutt.

Vad är dina framtids planer?
Jag vet inte riktigt, ena dagen vill jag bli polis andra dagen vill jag jobba med data, så jag har faktist ingen aning ännu! Lite frustrerande

Vilket gymnasie/linje går du?
Jag går sam/sam i Walthers Gymnasium Nacka! Går i 1an, skulle egentligen gått 2an.

Hej, hur gamla är ni och hur länge har ni varit tillsammans? Ni är söta tillsammans.
Jag är 17 (91:a) och Marcus är 18 (90:a). Vi har varit tillsammans i 6 månader

Tror du att ni kommer vara tillsammans föralltid?
Ja det tror jag! :) Eller rättare sagt, jag vet att vi kommer det!

Vad tycker du o de stora bloggarna blondinbella, kenza och kissie.
Jag tycker att Bella är en väldigt stark person som alltid vågar stå för vad hon tycker och tänker. Jag gillar henne även fast jag kanske inte alltid håller med om vad hon tycker. Men jag läser iallfall hennes blogg dagligen!
Kenza tycker jag verkar vara en urgullig tjej, jag gillar hennes stormiga liv och varje dag för henne är ett äventyr. Jag skulle mer än gärna vilja ha hennes garderob haha!
Kisse tycker jag är väldigt provocerande, varje gång jag klickar in på hennes blogg blir jag bara arg och därför har jag slutat läsa den.
Men som sagt känner jag ingen av dom här 3 tjejerna så, det här är bara vad jag tycker!

Vill du gifta dig och ha barn i framtiden?
Ja det vill jag vekligen! Jag vill ha ett fint bröllop med min älskling, kanske ute på skärgården eller liknande! Jag vill ha minst 3 barn!

Du och din pojke verkar ha de så bra tsm. Några speciella knep?
Vi ser till att göra mycket saker! Bowla, bio, gå på långa promenader, bada i jacuzzin med levande ljus, mysa ute på landet. Det är viktigt att variera! I februari ska vi förhoppningsvis åka skidor också!  Vi säger också hur mycket vi älskar varann varje dag!

Du bodde i skarpnäck tidigare va? Varför flyttade du?
Ja , jag bodde i skarpnäck för ca 3½ år sedan. Vi flyttade för att vi behövde ett större hus och för att mina föräldrar inte trivdes så bra i där.

Hej vilket land kommer du och din pojkvän ifrån och vilka språk kan du, resp han.
Min pappa kommer från Uruguay och min mamma är svensk, så jag kan prata spanska, engelska och svenska! Jag föddes i Sverige men flyttade till Uruguay när jag var några månader gammal. Kom tillbaka till Sverige när jag var ungefär 3. Min pojkvän är hel svensk.

Svara på dem vanliga frågorna, som ålder favo färg, rätt, vad du tycker om inte tycker om osv.
Jag älskar alla färger! Men jag har en svaghet för starka färger som orange, gult och korall! Endå har jag en tendens att nästan bara klä mig i svart, vitt och grått.

Jag älskar McDonalds mat och äter det flera gånger i veckan (jag vet att det är onyttigt och farligt att äta för ofta.) Om vi inte snackar snabbmat så älskar biffstroganoff och mammas renskavsgryta!

Jag hatar banan, klarar inte ens av att vara i närheten ifall någon äter det.

Vilka är dina favoritbloggar?
Jag läser mina närmaste vänners bloggar. Sen följer jag Blondinbella, Kenza och Natacha Peyres!

Har du några nyårslöften?
Jag ska satsa stenhårt på skolan och börja träna igen.  Men det är egentligen inget nyårslöfte, utan bara mål jag har satt upp.

Hur ska du fira nyårsafton?
Jag ska hem till Marcus storebror och käka middag och ha kul där!

Vad är det du ångrar mest i ditt liv att du gjort?
Kan du tänka dig att skönhets operera dig? Om ja, vad?
Man ska inte sitta och älta gamla saker man har gjort och ångrar, man mår bara sämre av det. Man kan inte på något sätt få det ogjort, däremot kan man förtränga det! Sen finns det ju saker man har gjort som inte kan försvinna! Som en tatuering som jag har på armen, jag ångrar den varje dag och har bara haft den ett år. Håller på att spara ihop pengar så att jag kan ta bort den. Dumt gjort av mig, jag vet. Men för ett år sedan hade jag en annan livsstil och tänkte mig inte för så mycket. Ett tips till er alla innan ni gör tatueringar, tänk riktigt noga innan, gör inte samma misstag som jag!

Jag har alltid velat göra en bröstförstoring, men efter att jag ångrat min tatuering har jag bestämt mig för att jag inte vill hålla på och mixtra med min kropp. Jag ska låta den vara! Jag har länge haft komplex över mina små bröst, men min pojkvän har övertalat mig att jag är fin som jag är!

Hur lång är du?
Hur mycket väger du?
Jag är 174 cm lång och väger 57 kg!

Hoppas ni fick en klarare bild av mig och fortsätt ställ flera frågor. Och så att ni vet, i den här bloggen dömer vi ingen :) Så har ni något elakt att skriva om det jag har berättat om mig själv så kommer jag bli riktigt arg! Kram på alla snälla :)